I Hermanssons kommitté var man oeniga om den rätta åldern för rösträtt. En del föreslog som åldersgräns 25 år, en del 24 år och en del 21 år. De som understödde en högre åldersgräns ansåg det vara viktigt att ungdomar inte dras in i partiverksamheten för tidigt. Man tvekade också på 21 år gamla personers psykiska och fysiska mognad. De som understödde en lägre åldersgräns utgjorde majoriteten i kommitténs slutliga omröstning och kommittén beslöt med 9 röster för och 5 röster mot att föreslå till åldersgräns 21 år.
I senatens proposition fastställdes åldern för rösträtt dock till 24 år. Det ansågs vara viktigt för samhället att rösträtten utövas rätt och därför skulle åldern för rösträtt vara lite högre än åldern för myndighet dvs. att personen året före valåret fyllt 24 år. Denna åldersgräns fastställdes också i den slutliga lantdagsordningen.
Som åldersgräns för valbarhet föreslog kommittén 25 eller 24 år, även om en del av medlemmarna ansåg att åldersgränsen också i fråga om detta borde vara 21 år. I senatens proposition föreslogs samma åldersgräns för valbarhet som för rösträtt.
Väljarna köar
Foto: Museovirasto, Museiverket
